elstrumpan

Tjosan!

Jag har kommit på mig själv idag. Och jag insåg igår att världen inte är speicellt hård för min del.

Självklart satt jag och kollade på något debatt pogram på Tv4, som dessvärre har tappat namnet på. Jag vet inte riktigt varför debatter och sånt tråkigt har börjat intressera mig. Så fort jag ser att de ska bli diskution måste jag titta på det. Det är precis som om jag dras till diskutioner. Och dessvärre älskar jag att starta dem om jag vet att det är ett ämne jag är bra på.

Som idag. Då fick jag för mig som jag får vissa dagar att jag skulle skicka ett sms till Det och begära mina pengar. Jag fick svar några minuter senare. Det tackade för smset för det var väldigt "trevligt". Jag skickade några mer sms och var väldigt allvarlig i det jag skrev. Det blev arg även om det var jag som skulle vara arg i detta läge. Men i alla fall. Vi tjafsade och på något sätt tyckte jag det var "roligt". Jag bara skrattade åt hans sätt att vara. Han är så otroligt patetisk. Bara för att jag ber om något jag vill ha och behöver så blir Det sur över det. Det är fel enligt mig. Fast det var just det där med diskution som jag ville komma till. Jag gillade att diskutera för att jag visste att jag hade rätt. Jag visste att jag skulle gå vinnande ut ur diskutionen. Och mycket riktigt fick jag Det att bli sur och bad mig dra åt helvete för jag råkade visst säga lite "för" mycket eller rättare sagt. Jag gjorde det med mening för jag tyckte det behövdes. Jag ville att han skulle inse och förstå sanningen någon gång.

Om man ska tala om något helt annat. Jag har börjat gilla en låt som är egentligen väldigt dålig till texten, men på något sätt tilltalar den mig ändå. Den heter Jag legend med Räserbajs. Lite småfåningt namn på en grupp, men visst. De är väl kanske stolta över det. Skit samma, jag gillar låten i alla fall.

Ibland önskade jag att jag vore väldigt rik och tjänade en massa pengar. Av pengarna skulle jag spendera på mig själv och ge till dem jag höll kärt. Åh, varför är världen sådär extra orättvis för?

Förresten jag snackade med syrran innan. Vi har väldigt givande samtal. Det märks att det var ett tag sen vi sågs. Vi snackade i alla fall och jag la fram förslaget att ha en fest längre in mot julen. Men vi får se, jag måste ha pengar och hon måste ha tid. Men det skulle passa väldigt bra att åka den 27 november för då är jag ledig plus att man redan är lite på G i tanke på att det är rugbyn dagen innan. Men vi får som sagt se, vänta och se tiden ann.

Jag har kommit på en sak till. Jag är egentligen väldigt bitchig och väldigt självsäker i vissa fall. Det är egentligen lite hemskt. Jag har blivit sådan de senaste månaderna. Tycker lite smått synd om min omgivning. Fast jag har också blivit väldigt kärleksfull och tacksam för det jag har. Jag har insett att mitt liv som sagt inte är så otroligt farligt. Det finns alltid dem som har det svårare och jobbigare.

Äscha, blogga hit och blogga dit! Nu dirrar jag ifrån denna sida!

P.s! Guldhjärta på dem jag håller kärt.
Men ett hårt slag i huvudet på de som hatar mig för den jag är! D.s!