elstrumpan

Varför känns det så bra att du börja försvinna ifrån mig?
Borde jag inte gråta ögonen ur mig?
Det har gått många år eller i alla fall två.
Varför bryr jag mig så lite?
Visste jag att vi skulle gå olika vägar en dag?
Eller är det bara så att jag gråter innerst inne?
Jag förstår inte riktigt vad jag förlorar.
Vad jag håller på med.
Eller är det så att jag väljer att vara mig själv?
Jag känner skuld till så många.
Är det såhär det ska vara?
Ska vi verkligen gå skilda vägar?
Ska vi verkligen glömma bort varann?
Ska vi verkligen sluta att vara piff och putt?
Ska vi verkligen sluta älska varann?
Ska vi verkligen sluta?

P.s! I think I have found home! D.s!